Love is patient, love is kind.
It does not envy, it does not boast, it is not proud.
It is not rude, it is not self-seeking.
It is not easily angered, it keeps no record of wrongs.
Love does not delight in evil, but rejoices with the truth.
It always protects, always trusts, always hopes, always perseveres.
Love never fails.
I Corinthians 13:4-8


Det är alltid jag som är mest kär. Jag har aldrig varit någons första kärlek.

Jag har typ inte skrivit här på åratal, men efter kvällens avsnitt av greys blev jag riktigt förbannad.
Kan mycket väl bero på att jag är på dåligt humör överlag, men what's up with izzie egentligen? Fine, hon fick sparken, mår säkert skit över allt som hänt på sistone, men vad i hela friden är det för någon jävla attityd mot alex?! Det är inte lugnt! De är gifta! GIFTA!! Okej? Gifter man sig binder man sig till en person man älskar och då har man faktiskt vissa skyldigheter mot varandra, man sticker alltså inte iväg sådär och förbjuder sin make till att höra av sig! Izzie kan alltså inte bara skita i sin man för att hon mår skit! Man gör bara inte så! Låt honom må skit med dig, det är inte lika sårande.

Jag vet. Det är en tv-serie. Men jag är väldigt emotional just nu och jag vet inte vad jag vill.

Jaha, vad är vi uppe nu i? 5 månader! Snart en jävla halvår sedan och jag går fortfarande runt med dessa patetiska förväntningar. Igår fick jag för mig att en massa tecken sagt mig att du skulle komma tillbaka och be om ursäkt. Drömt om dig 2 dagar på raken. Din flickvän, eller vad hon nu är bad också om ursäkt, inte fan vet jag varför. Jag var lycklig i vilket fall som helst, för du hade insett hur bra jag var och hur dum du var som förstörde allt.

Jag vet inte ifall det är möjligt att va så här besatt. Jag är ju inte stalker-besatt. Jag ringer dig aldrig, som folk gör på film, då de sedan lägger på. Jag pratar inte konstant om dig som alla andra tjejer gör. Faktum är att jag tror de flesta tror att jag har kommit över dig för längesen. Jag tycker i princip inte något är kul förutom att röka.

Och jag vill verkligen sluta röka nu. Men det känns så dåligt tajmat. Hela mitt liv känns mer deprimerande när jag röker och så illa är inte mitt inte egentligen.

there's a part of me that still believes.

there's a part of me that still believes.

jag förstör allt jag försöker fixa och det som redan är förstört förstör jag ännu mer.
jag är besviken på mig själv. och jag känner mig äckligt ensam, trots att jag har folk som älskar mig runtomkring.
jag vill gråta sönder. men jag vet inte åt vad.

Jag har lyckats få de flesta runtomkring mig, förutom de som märker det, att tro att du är bortglömd nu.
Och när folk nämner dig, så visar jag mest mitt ogillande emot dig.

Det är helt patetiskt att det har gått nästan tre månader nu och jag är fortfarande lika, om inte mer, hung up på dig. Det gör mig galen. För själv så har du ju gått vidare och träffat nya. Du träffar nya, festar runder, medan jag är hemma och väntar på att du ska höra av dig igen. Vilket jag enligt logiken vet om att du inte kommer göra, finns de ändå något inom mig som hoppas så innerligt mycket på att den där 0,1% chansen som nu finns, går i lås, och får dig att komma tillbaka.

Egentligen så vet jag inte varför det är du, du jag valt att gilla så mycket, jag menar, så jävla bra var du faktiskt inte. Bara ibland. Jag tror jag har en alldeles för positiv attityd mot dig, vilket gjort att jag bara sett dina positiva sidor. Behållt våra få positiva minnen.

Jag är förbannad på dig om något. Det är nog vad jag är. Förbannad. Du är skyldig mig så jävla mycket ursäkter. Så mycket mer än ett simpelt, Jag vet inte, det är äckligt patetiskt. Ingen människa behandlar mig så och kommer undan med det. Jag tar inte sån skit. Tack gode gud att jag snart slipper tänka på dig.

En gång i tiden kunde jag skriva. Jag kunde få ut allt jag kände i ord och det kunde faktiskt låta ganska vettigt.
Nuförtiden kommer jag ingenvart med det. Jag har förlorat den där talangen som folk en gång i tiden berömde. Finns inte mycket kvar som värdesätts hos mig talangmässigt tror jag. Jag tänkte göra ett nytt försök i att skriva av mig. Hur fel det än blir, så gör jag ett nytt försök i att berätta hur jag känner. Även om jag aldrig lyckas sätta ett finger på hur jag känner över vad som hänt.

Jag har alltid haft svårt för att lita på folk, det är få människor som jag vågar berätta allt för. Och i synnerhet har jag i mitt liv alltid haft svårt för att öppna mig mot det motsatta könet. Därefter har jag ständigt fått höra från en och annan kille att jag är kylig. Jag är inte speciellt kall av mig egentligen. Jag har bara svårt för att lita på folk, det är allt. Sedan valde jag att släppa in dig i mitt liv, jag valde att lita på dig och visa mina känslor för dig. Jag kände mig fjollig när jag började visa dig att jag tyckte om dig, att du såg hur generad jag blev av dina komplimanger och att du fick det att pirra i magen sådär som folk beskriver att det känns när man är förälskad. Jag tror jag gav en bit av mitt hjärta till dig faktiskt. Och nu har du tagit det från mig, respektlöst, villkorslöst, hänsynslöst. Jag tror det är därför jag mår skit om kvällarna, det är därför jag sover dåligt och aldrig har något lust att vakna på mornarna. Jag tror det är därför jag kedjeröker igen. Jag tror det är därför jag inte får någonting gjort om dagarna.  Det känns tomt nu. Och den dagen jag hämtade mina saker och du frågade om det var något du glömt att ge mig, då skulle jag klytschigt nog svarat, håva tillbaka den där delen av mig jag gav dig. Ge mig den där biten av mitt hjärta jag gav dig. Det hade inte skadat att få det tillbaka faktiskt.
Det är väl just att jag släppte in dig och ingen annan, och du tog emot det och behandlade det som skit. Du visade att man inte kan lita på någon egentligen och det känns som att det aldrig kommer gå över, den här sjuka tomheten jag känner just nu. Mina vänner intalar mig gång på gång att det kommer gå över och det vet jag att det kommer. Jag sa precis samma sak till min bästa vännina när hon och hennes man avslutade sin 7 år långa barndomskärlek. "Det går över snart, tro mig, men tid är allt som krävs" hade jag sagt. Hon drog upp detta igen och sa samma sak till mig, men istället för att hålla med blev jag bara arg. Hur kunde jag säga något sånt? Just nu, känns det som om det kommer göra ont föralltid. Visst, det kommer gå över. Men skulle jag se dig, höra ditt namn då skulle det komma tillbaka igen. Allt på en gång. Tomheten och hela köret.

jag försöker träffa andra men det är inte så lätt
jag har försökt att tänka bort dig på alla sätt


och jag vill ha dig nu, som jag hade dig förut.

Än så länge är jag fan fortfarande positiv!
Jag saknar dig fortfarande, varje dag, men det känns bra nu!
Jag är en lycklig person, jag skulle aldrig få för mig att visa att jag saknar dig.
Och när folk frågar är allt som det ska vara, och det börjar nog stämma!
Snart är det inga lögner! Ångra aldrig något du gör!

kalla mig egotrippad bitch,
men jag är så sjukt jävla trött på att ALLTID vara den som ställer upp när alla andra behöver en. jag tycker inte att jag är ett helgon eller något, jag säger bara att jag finns alltid där. men vad i helvete får jag tillbaka? jag är allas vän när det passar DEM. och jag är trött på att finna mig i det. är det något fel på mänskligheten eller? ska jag tappa hoppa på alla nu?

fuck off, pride is nothing, if you can't swallow it sometimes.

Har helt patetiskt nog, denna kväll, googlat runt på sidor med artiklar som; "10 ways to get over him". I hopp om att de skulle vara till någon hjälp för hur jag för tillfället känner och mår. Men helt seriöst, inte ett jävla dugg givande, bara en massa, "sköt det moget & gråt ut"-snack.. bla bla bla.. Finns det någon subba som köpt de där 10 sätten så heter jag Stig! Jag bestämde mig för att göra en egen get-over-him-lista:

1. Gråt inte ut för fan. Ska du gråta ut så ska du kolla på en sorglig film och skylla dina tårar på filmen istället. En liten bög är ALDRIG och lyssna nu noga, ALDRIG värd dina tårar. Bara om du va otrogen, då förtjänar du att böla över honom.
2. Håll dig borta från hans favoritställen? Hell no! Du ska va där ständigt och du ska se snyggare ut än någonsin, bara för att rubba i ansiktet på honom vilken helvetes jävla brud han går i miste om.
3. När du ser hans kompisar eller bögen himself, ska du alltid se glad ut, skratta om du är med en kompis. Allt för att visa att: "I don't give a fuck!".
4. Lämna tillbaka hans saker? Bespara dig smärtan att behöva se hans fula tryne och bränn upp dom istället. Han får skylla sig själv, han har inte bett om dem.
5. Blocka honom på msn, eller vafan, ta bort honom istället. Slipper du se hans party-party-bilder han ständigt bytar som visningsbild. Slipper du gå och fantisera om alla haft sex med sen ni gjort slut. Bespara dig själv smärtan.
6. Sluta snacka om honom! Radera honom! Be dina vänner hålla käften om honom. Du bryr dig inte om vad han gör nu, vem han träffar nu.. (Jag vet att du egentligen bryr dig, men etsar du fast dig kommer du ALDRIG över honom)
7. Bli hiskeligt full varje lördag.
8. Ångra inte din lördagskväll.
9. Fyllegråt inte under dina fylle-lördagar, HA KUL, alltså kasta dig inte in i något nytt förhållande som ändå kommer gå åt skogen.
10. Jag har inte gjort det än men jag ska; ta bort alla hans sms, hur söta de än är, ta bort dem. Slutligen hans nummer också. voila. funkar det inte är det bara att bli nunna eller lebb.

puss på nosen.

Inte fann ska du få finna dig i hur jag mår.
Inte ska du få äran att ha gått vidare som om ingenting existerat.
Mitt gamla jag är tillbaka. Du ska nog få se. payback is a bitch.