Jag hade gärna betalat medlemskapet till min lilla gamla blogg men jag har inget mastercard och min mamma vill inte betala för något hon inte vet vad det är. Jag har inga vettiga kommenterar till det för om jag nu uttalar mig så är jag otroligt otacksam. Hon måste dock inse att den här bloggen är en viktig utveckling för min framtid! Det är här jag övar min skrivning, utövar mina intressen för att finna vad jag vill göra när jag blir äldre. Fast jag har insett den senaste tiden att jag inte är så jätte duktig på att skriva.. en skrivare ska kunna skriva humoristiskt men samitidigt allvarligt. Lyckas jag?  NEJ. Detta är en enda röra. Mestadels för att mina tankar är en enda röra. What the heck, säger jag dag. Rimma kan jag iallafall! hoho!

Lilla flicka, vad ska det bli av lilla du? Dumma röst. Jag vill inte göra något vanligt.. jag vill inte leva ett ordinary life. Fast egentligen - vem fan vill leva ett vanligt liv? (så resonerar väl de flesta tonåringar, i'm just one in the bunch).