what is it i've done?
why can't you come?

Jag tror jag börjar inse, eller jag vet inte riktigt.. ju mer jag tänker på det, desto mer tror jag att jag faktiskt ...ja.. jag känner så, jag känner verkligen så för dig. Men, sen, känns det som jag kom på detta försent..

Och nu känns det som att det inte kommer funka.. alla människor, allas åsikter. Det förstör. Det är allt förstört. Och det gör ont, inte så att jag ska dramatisera allting (för sånt vet vi ju att jag sannerligen hatar) och snacka om smärta i hjärtat eller så.. snarare att jag inte kan koncentrera mig, är på sjukt dåligt humör hela tiden, vill inte göra annat än prata om dig och går runt och hatar alla du pratar med och alla dina HEj-jag-kommenterar-allt kompisar. Jag vill inte säga att jag ångrar att jag träffa dig men jag ångra att det blev såhär. Och att folk runtomkring aldrig kan sköta sina egna jävla liv.